Skrev för ett antal veckor sedan om att jag skulle bli promoverad idag, den 31/10-2008 i Aula Magna vid Stockholms Universitet. Alla som tar ut en magisterexamen vid universietet erbjuds att få delta i ceremonin. Så idag var det alltså dags, klockan 16.30 skulle jag infinna mig i Aula Magna för en genomgång av hur ceremonin skulle gå till innan den riktiga tillställningen skulle sätta igång klockan 18.00, så förmiddagen ägnades, vilket man kanske inte skulle tro, åt att spela lite betapet, dammsuga och fixa tidig middag. Väl på plats sen så bytte jag skor och strumpor för vem vill gå med finskorna när det spöregnar och är jätteblött ute? Inför ceremonin hade alla magistrar fått en bänkplacering vilken var mycket viktig att följa då en grupp i taget skulle upp på podiet för att ta emot sitt diplom och skaka hand med promotorn. Så, klockan 18 satte det igång och jag den otroliga turen att få en jubelidiot till bänkgranne som mest satt och hostade o snörvlade under hela ceremonin. Dessutom tyckte jag att han var extremt oförskämd mot alla magistrar då han inte applåderade en enda gång under hela tillställningen, satt och pillade på mobiltelefonen och dessutom satt och läste en bok(!) När vi hade fått våra diplom under en applådåska och en fanfar så var det fortfarande ca 2-3 grupper till som skulle promoveras; då kan han inte stanna kvar för då har han redan fått sitt diplom.... Personligen så tyckte jag han kunde stannat hemma istället för att gå dit och sannolikt även smitta ner folk...

Nåja, en trevlig tillställning var det i alla fall.. Och fotograferad blev man också, så förhoppningsvis kommer jag att lägga ut länken här på bloggen så ni kan gå o kika på lite bilder från min dag. Faktum är att jag var mer nervös innan men efter repetitionen så kändes det mycket bättre. Dock så hann det gå en hel del tankar sen när jag skulle upp på podiet o ta emot diplomet...

En lustig sak hände i alla fall: som jag skrev i början så bytte jag ju strumpor; lade sen ner de i de andra skorna och lämnade in skorna o jackan till garderobiären. När det hela var över och jag gick för att hämta sakerna i garderoben så såg jag en Intersportstrumpa ligga på en soffa o undrade: undrar vem som glömt den där strumpan? När jag sen kom hem så gjorde jag den lilla upptäckten: Ojdå, det var visst min strumpa som låg på soffan där då det bara fanns en strumpa i skon.. Måste ha ramlat ut då man ju var lite småstressad..

Jaja, en strumpa är inte hela världen:D