De senaste dagarna har jag funderat mycket kring min långa ensamhet och när och om jag kommer att hitta min prinsessa som jag kan få skämma bort med all min kärlek, romantik, ömhet, respekt och trohet och få henne att känna sig som den lyckligaste kvinnan på jorden...

Det jag har kommit fram till är att min långvariga singelstatus inte bara har varit av ondo utan har gjort att jag om jag nu hittar min sessa så kommer jag att uppskatta och värdera ett förhållande på ett annat sätt än vad många andra gör.. Detta gäller särskilt de små sakerna som tex. att överraska någon med frukost på sängen, en liten ros eller bara en oväntad kram... Att kramas måste för övrigt vara något av det bästa som finns=) Blir så irriterad när jag hör hur vissa behandlar sin partner som skit när jag, liksom många andra som har varit ensam så länge skulle vara överlycklig av att få ha någon vid min sida och verkligen göra ALLT för den personen... Jag vill att min kvinna ska känna sig trygg i vissheten om att hon vid sin sida har en ärlig, trogen, kärleksfull kille som skulle göra allt för henne liksom jag väntar mig detsamma av henne! För rätt kvinna skulle jag även kunna flytta, ge upp en framtid inom det jag utbildat mig till bara jag har HENNE, ett jobb jag trivs med samt bra vänner och arbetskamrater... Ge och ta är ju viktigt i ett förhållande och vissa uppoffringar är ibland absolut värda att göra för att få uppleva det största äventyret och lyckan av alla här i livet -KÄRLEKEN!! Man behöver inte vara rik på pengar för att vara rik!

Dessutom så förstår jag också hur det måste kännas för de som så ihärdigt försöker att skaffa barn, men inte lyckas trots flera års försök... Vilken frustration de måste känna!

Därför är jag så glad för T:s och hennes ex skull att de nu efter flera års försök nu äntligen ska få ett barn!=)