Nu, idag,, den 9:e maj är det exakt 9 år sedan min mamma lämnade denna värld i sviterna av sin leukemi, något som skapade ett enormt tomrum... Det är inte klokt vad tiden gått fort... Finns så mycket jag önskar att hon hade fått uppleva, däribland att få vara med i höstas när jag presenterade mitt examensarbete och därigenom kom till ett avslut på min högskoleutbildning... Minns hur stolt och glad hon var när jag tog studenten ett år innan sjukdomen kom tillbaka för tredje gången... Minns att det även verkade som om himlen grät den dagen eftersom det på morgonen den 9:e var mulet efter att ha varit  vackert och soligt väder hela veckan innan..

Livet är sannerligen grymt.. Varför försvinner oftast de bästa människorna medan vissa envåldshärskare lever tills de är närmare de 100? Ödets nycker är sannerligen ett mysterium... Ska gå upp till minneslunden imorgon och sätta en blomma, en ros tror jag... Därefter gå upp och hälsa på min mormor och bjuda henne på en av de där kanelbullarna som jag bakade för några dagar sedan... Flera av de har dock redan hunnit ner i min mage...