I fredags när jag var på väg till jobbet så fick jag oväntat sällskap på vägen dit, vilket gjorde att det tog mig ca 10 minuter extra att gå till SMHI... Jag erkänner, hade det inte varit för det där halsbandet så hade jag säkert tagit med mig en ny vän hem till mitt lilla ide... Fattade tycke direkt för den lilla lurviga krabaten som följde efter mig säkert minst 100-150 m... Är övertygad om att han/hon säkert hade kunnat följa med mig hela vägen till SMHI... De hade nog undrat varför jag tagit med mig obehörigt sällskap till avdelningen=) Visst är den lilla lurivga kissen söt?=) Lite svårt o fota en katt som nästan springer efter en med en sådan där "jag-vill-kela-med-dig-blick"... (Tänk om en kvinna kunde springa så efter en med samma glöd i ögonen:P) Lägg märke till de simmiga ögonen på bild 2 så förstår ni nog varför jag hade kunnat adoptera lurvis på stubben...



Men, låt oss även skänka en tanke till alla de katter som nu skaffas under sommaren för att sedan lämnas åt sitt öde när hösten, kylan och mörkret kommer... För 20 år sedan i månadsskiftet oktober/november så var jag, mamma, mormor och morfar på landet och just denna höst så var det en liten kisse som gick runt i grannskapet utan något hem... Vi hjälpte den lilla rackaren och ställde ut mat och vatten till honom och kallade honom för Nisse... Han var väldigt tillgiven och tyckte om att ligga i mitt knä och lät som ett litet sågverk.. När morfar var ute och gick var han som en liten hund och följde efter honom hela vägen... Och grannen, hon ställde ut bullar för att tina/svalna och när hon sedan skulle ta in de var de allihopa borta... Tjuven åkte aldrig fast, men vi hade våra aningar om vem tjuven var=) Då vi vid denna tidpunkt hade en svart, 18-årig perser vid namn Simon så kunde vi inte ta an oss Nisse, men det hela fick ett lyckligt slut för Nisse då vi lyckades se till så att Nisse fick ett gott hem på en gård längre bort... Han hade tur, många andra katter dukar under när vintern kommer eller blir offer för rovdjur...